¡Átamè! 1989 SPANIEN 101 min. färg/35mm/1.85:1. R: Pedro Almodóvar. S: Victoria Abril, Antonio Banderas, Fransisco Rabal, Loles Leon, Julieta Serrano, Maria Barranco, Rossy de Palma, Lola Cardona.
Eventuellt Almodóvars första geniala film – långt före sin tid när den kom, och än idag mästerligt ambivalent. Är det en psykologisk thriller förklädd till romantisk komedi? En parodi på heterosexuella förhållanden? En drift med popkulturens myter och kommersens begär? Almodóvar håller ett intakt pokerface genom den kryptiska berättelsen om hur nyligen utskriven mentalpatient (Banderas) söker upp sina drömmars kvinna; den före detta porrskådsien Malena (Abril), som dessutom är narkoman. Han kidnappar henne, fast besluten om att hon ska falla för honom så småningom. Vilket hon gör…! Eller? En film som glatt trycker på alla knappar – väckte också uppståndelse i flera olika delar av världen och kallades för både pornografi (USA) och kvinnoförnedring (Tyskland). Men denna typ av kritik är (som ofta) för bokstavstrogen och missar poängen – filmen bör ses fler gånger än en, för den följer sin alldeles egna kompass och går att se som moraliskt experimentell. Under den färgstarka ytan döljer sig dock en svidande film om begär, satirisk men aldrig dömande, där människan blir en extremt förvirrad varelse. 5/5 9/10. 2003, 2016.
<- Billy Lynn’s Long Halftime Walk.
-> Biodlaren.
