Fredrik Fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

Django Unchained

mini3star 2012 USA 165 min. färg/35mm, DI 4K/2.39:1. R: Quentin Tarantino. S: Jamie Foxx, Christoph Waltz, Leonardo DiCaprio, Kerry Washington, Samuel L. Jackson, Walton Goggins, Dennis Christopher, James Remar, David Steen, Dana Gourrier, Nichole Galicia, Laura Cayouette, Ato Essandoh, Sammi Rotibi, Clay Donahue Fontenot, Escalante Lundy, Miriam F. Glover, Don Johnson, Franco Nero, James Russo, Tom Wopat, Don Stroud, Russ Tamblyn, Amber Tamblyn, Bruce Dern, M.C Gainey, Cooper Huckabee, Doc Duhame, Jonah Hill, Lee Horsley, Zoë Bell, Michael Bowen, Robert Carradine, Jake Garber, Ted Neeley, James Parks, Tom Savini, Michael Parks, John Jarratt, Quentin Tarantino, Amari Cheatom, Keith Jefferson, Marcus Henderson, Lil Chuuch, Kentic, Louise Stratten, Kim Robillard, Shana Stein, Shannon Hazlett, Jack Lucarelli, Victoria Thomas, Grace Collins, Sharon Pierre-Louis, Christopher Berry, Kim Collins, Dane Rhodes, J.D. Evermore, Resx Linn, Micael Bacall, Ned Bellamy.

Vad som marknadsfördes som Tarantinos version av en spaghetti-Western är egentligen mer av ett serietidningsdoftande sydstatsäventyr i italostuk, med starka surrealistiska och makabra övertoner – Foxx spelar friad slav som ger sig av med prisjägaren Waltz för att frita sin älskling från en plantageman (en helt självgående DiCaprio), som visar sig vara lika slemmig som koko. En märgfull fest för ögat, och tematiskt Tarantinos mest ambitiösa film fram till denna punkt eftersom han doppar tårna i USA:s blodiga förtryckshistoria, men filmen lider också av overkill; visuellt är den inte riktigt lika karaktäristisk som regissörens tidigare, skådespelarna verkar ibland regissera sig själva, manuset känns emellanåt obearbetat och filmens struktur är särskilt knepig; detta var Tarantinos första utan klipparen Sally Menke, vilket märks på den långa storyn, som trots långa montage hela tiden känns episodisk, och som särskilt mot slutet nästan påminner om en ofärdig film. Allt är dock relativt – Tarantino får till enskilda stunder som är lyriska, och det är överlag ett tecken på hans talanger att filmen är så pass underhållande som den är. Videosöndag-recension (3.5 stjärnor). 4/5 7/10. 2013, 2019.


<- Django.
-> Djungelboken (1967).

försökigen