Johnny Guitar. 1954 USA 110 min. färg/35mm/1.66:1. R: Nicholas Ray. S: Joan Crawford, Sterling Hayden, Mercedes McCambridge, Scott Brady, Ward Bond, Ben Cooper, Ernest Borgnine, John Carradine, Royal Dano, Frank Ferguson, Paul Fix, Rhys Williams, Ian MacDonald.
Replikerna dras snabbare än pistolerna i denna fyrverkeripjäs till westernfilm – Crawford är odödlig som den bergsfasta saloonägaren som lokalbefolkningen vill ha väck, medan hon väntar på att järnvägen ska byggas så att hon kan anlägga en stad; Hayden är titelfiguren, hennes gamla flamma, som hon ser sig nödgad att hjälpa när han och hans kumpaner jagas för ett diligensrån. Är allt detta, som legenden säger, egentligen en omkodning för sexuellt förtryck? I vilket fall som helst leder denna briljanta och otroligt välskrivna film till en upplösning som gör den till ett av de mest intellektuella omarbetningarna av en till synes ”vanlig” genrefilm. Karaktärerna är varmblodiga och fullständigt genomarbetade, och deras oundvikliga konflikt är lika minnesvärd som deras personliga drama är intrikat och gripande. Det är den westernfilm som Shakespeare hade gjort, men inte ens han hade kunnat komma på one-liners som de Crawford ger ifrån sig. 5/5 9/10. 2014.
