fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

  • Elvis Presley – Elvis Presley (1956)

    Den här samlingen, med material från tre ganska olika sessioner, är förmodligen den största milstolpen i albumhistorien. Det blev det första rock’n’roll-albumet som bombade listorna, efter Elvis höftsvängande Ed Sullivan-framträdande. Album betraktades inte nödvändigtvis som enhetliga konstverk, men det betyder inte att skivan bara är värd att beundra på grund av yttre omständigheter – albumet…

  • Lördag 18/4 2026

    Lågstadielärare som tejpat för barnens munnar och satt post-it-lappar med nollor i pannan på dem – man får ta in det och hålla i sig – frias för såväl ringa misshandel som ofredande.  Detta i ett land vars regering tycker om de No Excuses-skolor som finns i Storbritannien, det land där unga mår som allra…

  • Kanehsatake: 270 Years of Resistance (1993)

    Häpnadsväckande, fullständigt medryckande skildring av den över två månader långa ”kris” som började när en kanadensisk kommun ville expandera sin golfbana över ett indianreservat. Okuinvånarnas protester blev en nationell angelägenhet och ledde sakta men säkert till alltmer intensiva och brutala ”oroligheter”. Dokumentärfilmaren Alanis Obomsawin tar tid på sig att gå igenom hela händelseförloppet med lika…

  • Pugh Rogefeldt – Ja dä ä dä! (1969)

    Det är svårt att tänka sig en bättre svensk skiva än Pugh Rogefeldts Ja dä ä dä. Dess historiska kontext, som den inflytelserika “första rockplattan på svenska”, är irrelevant skräpdata i jämförelse med tidlösheten som själva musiken fortfarande frambringar. När jag första gången hörde den var den redan 35 år gammal och jag kunde inte…

  • Påklädaren (The Dresser, 1983)

    Peter Yates lätt överskattade filmversion av Ronald Harwoods pjäs om en turnerande skådespelargrupp som framför Shakespearepjäser i brittiska provinser – Albert Finney spelar truppens ledare, en burdus diva som blivit mer och mer dement, och Tom Courtney hans hysteriska assistent som hela tiden daltar och klemar bort honom med frätande självförakt. De två har uppenbarligen…

  • På nåd och onåd (Tender Mercies, 1983)

    Kargt ljuvlig, säreget lågmäld och stillsam historia om en alkoholiserad fd countrysångare (Robert Duvall) som vaknar upp på en bensinmack ute i ingenstans och, lite på måfå, bestämmer sig för att nyktra till, gifta sig med änkan som äger macken och efterhand få ordning på sitt liv. Det lilla som händer i filmen tycks bara…