-
Patrick Modiano – Lilla smycket (La Petite Bijou, 2001)
Kvantitet kan ibland vara lika viktigt som kvalitet. När Patrick Modiano vann Nobelpriset 2014 förmodar jag att det var för att han skrivit många korta romaner, inte bara en eller två. Det hade nog inte räckt. Mycket av lite går an, men ska det vara väldigt lite så måste det vara väldigt mycket i det.…
-
Ray Charles – Ray Charles (1957)
Med sin första LP (senare återutgiven som Hallelujah I Love Her So) lade Ray Charles redan grunden för de genrefusioner som skulle förändra populärmusiken för alltid; bland klassikerna finns de romantiska svängningarna i öppningslåtarna Ain’t That Love och Hallelujah, plus avslutande, högtravande I’ve Got a Woman med sina inslag av country, men däremellan tynger Charles…
-
Krylya kholopa (1926)
Imponerande historisk ballad om en poetiskt lagd ung man som bygger en flygmaskin under Ivan den förskräckliges tid. De feodala herrarna anklagar honom för djävulsdyrkan och när han förs i kedjor till Ivan själv blir saker ännu värre. Ett tidigt exempel på det typ av ryska, lyriska historieepos som senare skulle engagera såväl Eisenstein som…
-
Protsess o tryokh millionakh (1926)
Elegant liten sovjetisk komedi, uppskattningsvis så nära en rysk Lubitsch man kan komma, om en härva som uppstår när två tjuvar (en gentlemannatjuv och en simpel gatukorp) stjäl en smärre förmögenhet från en bankir (som filmen såklart också omnämner som berättelsens tredje ”tjuv”). Utspelar sig i ett ”särskilt kungarike” i en ”särskild borgarstat” och/men ska…
-
TC 2000 (1993)
Väldigt billigt postapokalyptiskt RoboCop-plagiat där framtidshjälten Billy Blanks slår ihop sig med Bolo Yeung för att rädda mänskligheten medan hans kompanjon (Bobbie Phillips) förvandlas till cyborg av korrupta vetenkapsmän. Alldeles för mycket story att behöva beta av för en film som bara är en ursäkt för att se ett flertal karatekickare låtsasslåss i ett halvt…
-
Ulf Lundell – Törst (1976)
Lundells andra skiva vittnar på en gång om den maniska produktivitet som skulle komma att bli hans styrka såväl som last – bara släppt nio månader efter debuten Vargmåne, och mitt uppe i hysterin kring ”Jack”, är Törst en skiva som har svårt att hitta sin egen plats både musikaliskt och kreativt. Därmed inte sagt…
