-
Ennio Morricone – Diciottenni al sole (1963)
Lättsam, latinskt smaksatt exotica med 60-talets igenkännbara inslag av jazzrock och twist. Saknar mycket till variation och mångfald men den livfulla presentationen håller hög klass för att vara vad det är. I primitivaste laget för att vara Morricone dock särskilt i jämförelse med La voglia matta samma år.
-
Space Raiders (1983)
Ett av Roger Cormans bättre Star Wars-plagiat, gjord med återanvänd scenografi från Kriget bortom stjärnorna. Vince Edwards är oansenligt bra i rollen som ledaren för ett gäng rymdpirater som råkar få med sig en pojke ombord, som de sedan måste bestämma sig för om de vill skydda eller skicka vidare i den intergalaktiska kohandeln. Man…
-
Han som får kyssa’na (Kid Boots, 1926)
Klatschig svensk titel på denna sympatiska och lätt underskattade stumfilmskomedi i Buster Keaton-stil, om en skräddare som får problem när en milt sagt lättstött kund försöker ha ihjäl honom bara för att han gett honom för fula kläder (!) Huvudpersonen kärar ner sig i skurkens fru (Clara Bow) och får samtidigt hjälp av slemmig playboy…
-
The Crickets – The ”Chirping” Crickets (1957)
Det tog bara Buddy Holly och The Crickets 25 minuter att – med tidlös passion – visa vad rock ’n’ roll handlar om. Oändligt spelade klassiker – That’ll Be the Day, Oh Boy, Not Fade Away, Maybe Baby, I’m Looking for Someone to Love – och utfyllnadsspår som förmodligen hade varit lika kända om de…
-
Detective Chinatown 2 (Tang ren jie tan an 2, 2018)
Underhållande, otroligt tramsig uppföljare där duon från förra filmen finner sig i New York; en döende patriark samlar ett dussin supersnokar och erbjuder fem miljoner dollar till den som tar reda på vem som dödat hans son. Mysteriet tacklas med hjälp av diverse jakter och missförstånd i slapstick-stil och approximeringen av New York är komiskt…
-
Talladega Nights (Talladega Nights: The Ballad of Ricky Bobby, 2006)
Sladdrigt men hyggligt säreget tramsepos där Will Ferrell spelar tjomme som över en dag blir Formel 1-stjärna – hans succé gör honom fenomenalt odräglig, fram till dess att han kör in i väggen med sin attityd (så att säga) och måste böra om från noll. Skriven av Ferrell och regissören Adam McKay (som även gjorde…
