-
Försvunnen (Missing, 1982)
Utmärkt, stundtals riktigt intensiv, thrillermelodram där Jack Lemmon spelar en naiv, konservativ man som åker till Pinochets Chile för att tillsammans med sin svärdotter (Sissy Spacek) hitta sin son, en författaraspirant som (liksom många andra) ”försvunnit”. Costa-Gavras första USA-film (ironiskt nog ett fördömande av landets blodiga utrikespolitik) har inte riktigt samma ingrodda närvaro som hans…
-
The Secret Agent (O Agente Secreto, 2025)
Intrikat brasiliansk historia som utspelar sig 1977 i Recine och handlar om en ingenjör (Wagner Moura) som under mystiska förtecken återvänder till sin lille son och svärfar medan omständigheterna sakta men säkert faller på plats. Trots titeln och den skenbara storyn så är detta först och främst en politiskt laddad skildring av ett lands kollektiva…
-
Elvis Presley – Elvis Presley (1956)
Den här samlingen, med material från tre ganska olika sessioner, är förmodligen den största milstolpen i albumhistorien. Det blev det första rock’n’roll-albumet som bombade listorna, efter Elvis höftsvängande Ed Sullivan-framträdande. Album betraktades inte nödvändigtvis som enhetliga konstverk, men det betyder inte att skivan bara är värd att beundra på grund av yttre omständigheter – albumet…
-
Lördag 18/4 2026
Lågstadielärare som tejpat för barnens munnar och satt post-it-lappar med nollor i pannan på dem – man får ta in det och hålla i sig – frias för såväl ringa misshandel som ofredande. Detta i ett land vars regering tycker om de No Excuses-skolor som finns i Storbritannien, det land där unga mår som allra…
-
Kanehsatake: 270 Years of Resistance (1993)
Häpnadsväckande, fullständigt medryckande skildring av den över två månader långa ”kris” som började när en kanadensisk kommun ville expandera sin golfbana över ett indianreservat. Okuinvånarnas protester blev en nationell angelägenhet och ledde sakta men säkert till alltmer intensiva och brutala ”oroligheter”. Dokumentärfilmaren Alanis Obomsawin tar tid på sig att gå igenom hela händelseförloppet med lika…
-
Pugh Rogefeldt – Ja dä ä dä! (1969)
Det är svårt att tänka sig en bättre svensk skiva än Pugh Rogefeldts Ja dä ä dä. Dess historiska kontext, som den inflytelserika “första rockplattan på svenska”, är irrelevant skräpdata i jämförelse med tidlösheten som själva musiken fortfarande frambringar. När jag första gången hörde den var den redan 35 år gammal och jag kunde inte…
