fredrik fyhr

Tidvisa rapporter och osorterade telegram

  • Phantom Lady (1944)

    En av underskattade Robert Siodmaks mest Hitchcockianska thrillers; huvudpersonen är en sekreterare (Ella Raines) vars olyckligt gifte chef åtalas för mordet på sin fru. Hans enda alibi är en namnlös kvinna han spenderat kvällen med och som nu ingen vill kännas vid ska ha existerat. Väloljad intrig, förstklassigt fotad och med flera bra ögonblick. Den…

  • Öknens vita sol (Beloe solnce pustyni, 1969)

    Sovjets svar på västernfilmen var – såklart! – ”östernfilmen”; detta är ett av de mest populära exemplen, faktiskt en av de mest framgångsrika filmerna i rysk filmhistoria. Huvudpersonen är en soldat stationerad i Turkmen under ryska inbördeskriget och hans galghumoristiska öde är att hela tiden vara på väg hem till sin älskade babushka (som i…

  • Du är inte klok Madicken (1979)

    Astrid Lindgrens version av Eleanor H. Porters Pollyanna, en förnumstig flicka på 1910-talet som bara agerar för andras väl och ve, blev ett förhållandevis ambitiöst filmprojekt. Det filmade materialet delades upp till en TV-serie 1979, ytterligare material blev denna långfilm (som i sin tur klipptes om till serie) och ännu mer av materialet blev en…

  • Hoola Bandoola Band – På väg (1973)

    Tanken var väl aldrig att Hoola Bandoola skulle vara det naivistiskt politiska rock-kollektivet där 60-talet levde kvar utan snarare, bäst belyst här i tredje skivan, ett klart och koncist plakatpolitiskt band med ett rakt, retoriskt och renodlat uttryck i alla håll och kanter. Mer koncist blev det aldrig än här, med sånger som Hugget som…

  • Murder by the Clock (1931)

    Udda blandning av skräck, komedi, pusseldeckare och Old Dark House-mysterium. Huvudpersonen är en manipulativ femme fatale som utnyttjar alla hon kan för att komma åt arvet från en grinig gammal tant som var så paranoid att hon begärde att bli begraven med en tuta utifall att hon skulle råka bli levande begravd! Filmens villospår är…

  • Paul Simon – Graceland (1986)

    Graceland borde ha blivit en liten skiva, en säregen outsider, ett intressant sidospår från en artist som varken hade i Memphis eller Sydafrika att göra. Istället satte Paul Simon fingret på en vit dröm om Afrika som exploderade som olja, sålde som smör och som än i dag påstås vara genialisk. Som en sann babyboomer…