Captain America – Return of the First Avenger

Regi: Anthony Russo, Joe Russo

Militära operationsorganisationen S.H.I.E.L.D attackeras av en mystisk fiende och Steve Rogers (Chris Evans) anklagas för att vara medbrottsling och jagas snart av sina egna kollegor; han teamar upp med Black Widow (Scarlett Johansson) för att lista ut vem som ligger bakom attacken, samt vem den mystiske krigaren Winter Soldier är.

 

Det finns äpple och päron och banan och så finns det fruktsallad. Den nya Captain America-filmen är fruktsallad. Den innehåller lite allt möjligt, och är ojämn så det förslår. Den har för mycket action för att vara en bra thriller men är för mycket av en thriller för att vara en bra actionfilm – Den är både för allvarlig och för oseriös för sitt eget bästa.

Eventuellt är det dock den mest ambitiösa superhjältefilmen hittills och jag kan förstå om riktiga Marvel-fans därför uppskattar den. Intrigen är lite som tagen ur en Tom Clancy-bok, där samhällets försvarsgren attackeras inifrån. I det här fallet heter grenen förstås S.H.I.E.L.D och attacken inifrån kommer från HYDRA; en fascistisk, terroristisk militär organisation med högt uppsatta ledare á la SPECTRE i Bondfilmerna. Det är tekno-action på hög nivå, därav alla versaler. Om allt det här låter helt främmande för dig så har du några föregående filmer att se igenom.

Storyn är av ett sådant slag att man inte kan prata för mycket om den utan att förstöra den. Jag vet inte om det hade varit lönt ändå. Intrigen är en minerad mark av överraskningar, vändningar, rörig exposition rabblad på en minut och trodde-du-ja-ögonblick. Det finns väldigt många skurkar i filmen. Några visar sig vara goda, medan andra är ulvar i fårakläder. Robert Redford har en roll som kostymgubbe i en skyskrapa och sådana kan man ju aldrig lita på. En mystisk krigare vid namn Winter Soldier verkar vara en ostoppbar fiende; han är en fiende av det slaget som kraschlandar på motorvägen och dödar femtio civila för att få tag på en särskild. En ond insatsstyrka. En talande dator från det förflutna. Allt hör ihop på ett eller annat sätt.

Det är en stressad, jäktad, upptagen film. Större delen av intrigen är en jaktstory, som försätter vår hjälte Steve Rogers (Chris Evans) på springande fot tillsammans med gymnastiska kung-fu-kickande Natasha Romanoff (Scarlett Johansson) efter att han blivit mer eller mindre ditsatt för vad som mer eller mindre är ett mord på en karaktär som mer eller mindre är död. Det är Hitchcocks standard som följs: Den oskyldige anklagas för något han inte gjort och måste ta reda på varför han jagas; när han väl lärt sig det blir han personen de letar efter.

Men det där är bara toppen på isberget. Return of the First Avenger – eller The Winter Soldier som den heter i USA – går igenom ett ganska invecklat mysterium som jag misstänker kommer passera över huvudet på många i salongen. Tur då att det kommer en stor explosion var tjugonde minut så alla karaktärer kan släppa vad de håller på med och ge sig in i en gigantisk actionscen. Bilar flyger i luften. Explosioner överallt. Handgemäng och maskingevär. Lite shakycam och volter i luften. Våldet är ganska militaristiskt och charmlöst, men så är det ju också Captain America det är tal om, inte Kapten FN.

Medan filmen pågick roade jag mig med att försöka lista ut vad den handlade om. Långt nere i botten av filmen finns en intressant politisk idé om drönarteknik, individers passivitet och hur fascism kan hitta en väg tillbaka på världskartan.

I mellanskiktet av filmen pågår en nästan lite komiskt tillkrånglad mysterieintrig som förklaras så fort att man ungefär hänger med om man verkligen lyssnar på varje ord som sägs.

Och den bullriga ytan består av 136 minuter tinnitus-action i 3D med akrobatiska volter i luften och tveksam fysik.

Men det som saknas är något man kan känna, ta på och förstå. Det finns tre skurkar i filmen men ingen utgör direkt något hot. Planen som HYDRA-ledaren har (ska inte säga vem det är) är så stor att det nästan blir abstrakt, och hela tiden vet vi ju (ett problem med alla superhjältefilmer) att skurkarna inte direkt kan vinna.

Return of the First Avenger rusar genom en schizofren dimma, konstant växlande mellan olika temperament för att hinna med alla de här olika idéerna samtidigt. Det blir dessutom extra irriterande när den slänger in fejk-slut på scener, låter karaktärer dö och återuppstå, bli goda och onda och sen goda igen, och oavbrutet lura åskådaren som om det vi ser inte är nog förvirrande… och förutom den mystiske Winter Soldier och Redfords kostymnisse finns en överste vid namn Rumlow (Frank Grillo) att hålla reda på för det är ju aldrig fel med en skurk till!

Att denna film egentligen är del av ett större pussel är givet, och Marvel-filmerna tenderar att ha en vag odör av sin egen nördiga självupptagenhet. Jag fann att denna film stod svajigt på egna ben. Det händer så mycket i den att den inte alltid är tråkig, det ska jag ge den. Men den är hälften hjärna och hälften muskler utan balans, och verkligen desperat i sin jakt efter mening åt en berättelse om en kille i stjärnbanérsgummi. Det blir varken eller och så allt på samma gång.

FREDRIK FYHR

*

 

CAPTAIN AMERICA: RETURN OF THE FIRST AVENGER

Originaltitel, land: Captain America: The Winter Soldier, USA.
Urpremiär: 13 mars 2014.
Svensk premiär: 26 mars 2014.
Speltid: 136 min. (2.16).
Åldersgräns och lämplighet: 15.
Teknisk process och bildformat: 35 mm; D-Cinema. 2.35:1.
Huvudsakliga skådespelare: Chris Evans, Scarlett Johansson, Samuel L. Jackson, Robert Redford, Sebastian Stan, Anthony Mackie, Frank Grillo, Callan Mulvey, Cobie Smulders, Hayley Atwell, Emily VanCamp, Toby Jones, Garry Shandling, Chin Han, Dominic Cooper.
Regi: Anthony Russo, Joe Russo.
Manus: Christopher Markus, Stephen McFeely med story av Ed Brubaker byggd på seriealbumet av Joe Simon och Jack Kirby.
Producent: Kevin Feige.
Foto: Trent Opaloch.
Musik: Henry Jackman.
Klippning: Jeffrey Ford.
Scenografi: Peter Wenham.
Kostym: Judianna Makovsky.
Produktionsbolag:  Marvel Entertainment, Marvel Studios, Perception, Sony Pictures Imageworks (SPI).
Svensk distributör: Disney.