2002 STORBRITANNIEN 117 min. färg/DV/1.85:1. R: Michael Winterbottom. S: Steve Coogan, John Thomson, Paul Popplewell, Lennie James, Shirley Henderson, Mark Windows, Paddy Considine, Raymond Waring, Ron Cook, John Simm, Danny Cunningham, Dave Gorman, Ralf Little, Andy Serkis, Nigel Pivaro.
Förkrossande skildring av uppkomsten av skivbolaget Factory i Manchester och den energiske, högutbildade TV-personligheten Tony Wilson (Coogan) som signar Joy Division, et cetera, och bygger klubben La Hacienda och rör sig ”mot oändligheten och vidare”, skulle man kunna säga; Winterbottom satsar på att vara en Storbritanniens Scorsese i denna film där han kastar in hela handfatet i den formella och visuella virvelvinden, fast ser till att få till en genuin punk-känsla i användandet av video. Filmen berättar sin historia lika adekvat som vilken biopic som helst men utförandet är på en meta-nivå som gör allt till en festlig, postmodern lögn – men så full av infall, genvägar och överraskningar att det hela tiden är fruktansvärt underhållande, med vemod och politisk pregnans i botten. I grund och botten är filmen en upplevelse, och en kommentar på idén om en upplevelse, och i slutändan känner man sig onekligen som en utblåst tjugofyratimmarsfestare. 5/5. 9/10. 2014, 2016.
<- 24 Exposures.
-> 25th Hour.
Ett svar på ”24 Hour Party People”