Cet obscur objet du désir 1977 FRANKRIKE/SPANIEN 102 min. färg/35mm/1.66:1. R: Luis Buñuel. S: Fernando Rey, Carole Bouquet, Ángela Molina, Julien Bertheau, André Weber, Milena Vukotic, María Asquerino, Ellen Bahl, Valerie Blanco, Auguste Carriere, Jacques Debary, Muni, Piéral, David Rocha, Isabelle Sadoyan.
Buñuels sista film är en sorglöst berättad, glatt sadistisk berättelse om en lite knepig romans; filmen börjar med att en man (Rey) alldeles efter att han gått ombord ett tåg häller en hink vatten över en blåslagen kvinnas huvud (Bouquet) och därefter berättar för de förbryllade passagerarna om deras problematiska relation. Minutiöst och samtidigt enkelt regisserad studie i heteronormativitet av en rutinerad mästarregissör; fylld av Buñuels klassiska absurda och surrealistiska inslag. Det mest minnesvärda inslaget är att kvinnan helt osystematiskt spelas av två olika skådespelerskor (franska Bouquet och spanska Molina). Regissörens tematik om religion, klass och sexualitet är lika intakt som någonsin förr och Buñuel kommer undan med alltifrån kvinnomisshandel till terrorism eftersom tonen är så sardonisk och skrattretande; filmens enda minus är att karaktärerna är så osympatiska att något ”begär” egentligen aldrig uppstår eller kan relateras till, och att den Lolita-aktiga berättelsen i sig dessutom är väl beprövad sedan tidigare. Arketypisk Buñuel-anekdot: Det omtalade användandet av de två skådespelerskorna har ofta tolkats som dualitetssymbolism, men Buñuel menade att Bouquet helt enkelt hoppade av halvvägs varpå han märkte att han lika gärna kunde spela in resten av filmen med Molina. Manus av Buñuel och Jean-Claude Carrière efter Pierre Louÿs roman ”Kvinnan och sprattelgubben” som också den varit mycket inflytelserik och använts som underlag i flera filmer, inte minst Josef von Sternbergs Spansk karneval. Rey dubbades till franska av Michel Piccoli. 4/5 7/10. 2010.
